Vägen till Vita Huset ännu lång och smal.

Tack vare en mängd underliga förslag har den republikanska primärvalskampanjen varit mycket framme i medier också här. Och då har den egentligen inte börjat ännu.

CNN stod den 15.12 värd för ännu en debatt mellan de republikanska presidentvalskandidaterna – den här gången i Las Vegas. Debatten är den sista innan primärvalen börjar på riktigt. Att man befann sig i en stad full av extravaganta shower och  fejkade fasader kan nog sägas vara en lämplig inramning för det spektakel som pågår. Som tidigare konstaterats (tidigare bloggar i ämnet här och här) så riktar sig en republikansk primärvalskampanj till en mycket liten målgrupp – dvs. dem som röstar i republikanska primärval. Det är viktigt att komma ihåg när man så gärna drar stora slutsatser av det som sägs och hur en eventuell kommande administration kommer att se ut. För det ändamålet kommer några debatter nästa höst då de två, kanske tre, kandidaterna i presidentvalet drabbar samman.

Miljardären och showmannen Donald Trump, som de flesta trodde var en tillfällig summer-fling, har visat sig hålla ihop och trotsa alla tidigare regler. Trump har förstått att i dagens klimat behöver man se till att hållas i rubrikerna – och överraska, och säga saker man inte får säga, och det är han en mästare på. Hans senaste utspel om att inga muslimer ska släppas in i landet har gjort honom till huvudnyhet inför den här debatten.

Utspelet har fördömts över hela världen, och också av övriga kandidater – och av hela det republikanska etablissemanget – mycket skarpt t.o.m. av Dick Cheney, tidigare vice president under George W. Bush – allmänt ansedd som arkitekten till Irakkriget 2003, och inte känd för mjukisfasoner direkt. Det är lätt att glömma att USA i mångt och mycket grundades pga religiöst förtryck i Europa, religionsfrihet, och förbud mot diskriminering pga religion är mycket tydligt i den amerikanska grundlagen.

Hur kommer det att gå? Den första delstaten som röstar – Iowa (1 februari), brukar vara en stark delstat för alltför konservativa outsiders som inte har en chans. 2008 vann guvernör Mike Huckabee – och 2012 vann Rick Santorum efter en jämn kamp. Ingen av dessa klarade sig hela vägen som bekant. År 2016 ligger Donald Trump och senator Ted Cruz bra till. Också hjärkirurgen Ben Carson har lett länge men hans stjärna verkar dala – till förmån för Cruz. Vinner man Iowa har man i alla fall bra flyt inför nästa kamp som går av stapeln i New Hampshire (9 februari)– en delstat som brukar ha rätt om vem som blir republikanernas kandidat. Där ligger Trump också bra till – överraskningen här kan bli guvernör Chris Christie som i princip satsat allt på att vinna där. Gör han inte det är han antagligen ute. Resan fortsätter sedan söderut – till South Carolina (20 februari), en delstat med många aktiva veteraner, och ett starkt republikanskt etablissemang. Här leder också Trump överlägset för tillfället.

Situationen i år är alltså den att det nu ser ut som att Trump kan vinna Iowa, New Hampshire och South Carolina. Gör man det är spelet över. Det är i alla fall den allmänna visdomen överens om. Reglerna är i alla fall sådana att segraren inte längre får alla delegater från delstaterna – utan i de flesta fall fördelas de proportionellt, vilket betyder att många kandidater den här gången känner att de ännu har en chans. Med nya kampanjfinansieringslagar har dessutom många kandidater betydligt mera pengar till sitt förfogande än tidigare – så chansen är stor att det den här gången fortsätter betydligt längre. Och eftersom motståndet mot Trump är kompakt i det republikanska maskineriet kommer han knappast att kunna säkra sin seger enligt gamla mönster. Chansen är större än på mycket länge att vi får vänta ända till det republikanska partikonventet i Cleveland, Ohio den 18-21 juli 2016 innan vi vet vem kandidaten är. Fenomenet A brokered convention får de flesta kampanjnördars ögon att lysa – har ingen kandidat majoritet innan partikonvetnet börjar så ska saken avgöras på plats. Det här hände senast 1952. Och då var det demokraterna som vaskade fram en kandidat (guvernör Adlai Stevenson – som sen förlorade stort mot Dwight D. Eisenhower – med en viss Richard Nixon som vice president. Men det är en helt annan historia.)

Utmaningen för det republikanska partiet är det att kandidater utan politisk erfarenhet (Trump, Carson) eller kandidater som aktivt motarbetat etablissemanget (Cruz) tillsammans har så mycket stöd i opinionsmätningarna att fast man skulle enas om en mera traditionell kandidat verkar inte en sådan klara sig. Att Floridas tidigare mycket populära guvernör Jeb Bush blir krossad i opinionsmätningar i Florida av Trump är anmärkningsvärt. Att en sittande populär senator från Florida, Marco Rubio, förlorar stort mot Trump i Florida är också anmärkningsvärt. Ett populistiskt uppror mot ett etablissemang som inte levererat det man lovat verkar förestående. Modellen är ju inte helt unik med ett europeiskt perspektiv heller. Medan vi sliter håret av oss (de som har det kvar) i avsky över Trumps påståenden kan vi t.ex. studera hur den danska regeringen planerar behandla asylsökande framöver.

Under tiden kan vi förbereda oss på valvaka den 1.2. Om Trump vinner Iowa skrivs regelboken om.

Andreas Elfving, politiskt sakkunnig vid Svenska Bildningsförbundet