Valet avgörs inte i opinionsmätningarna

Spekulationerna om hur det kommer att gå i riksdagsvalet och vilka regeringsalternativ som är aktuella har gått heta under en längre tid. Journalisternas egna preferenser syns i alla fall oftast lite väl tydligt då det gäller tolkningar av resultat och trender.

Under hösten har det ju varit ganska vanligt i mätningarna att man uppfattat sig hitta en uppgång för socialdemokraterna samtidigt som Samlingspartiet störtdyker. Visst är det så att Samlingspartiets understöd rasat, men någon märkbar uppgång för socialdemokraterna har man inte kunnat se. Fortsättningsvis är understödet för SDP kring 15-16% i mätningarna vilket man haft i stort sett under hela år 2014. Det radikala här är ju att SDP:s understöd i ett riksdagsval aldrig varit under 19,1% varför alla mätningar nu egentligen visar på ett historiskt bottennapp.

Samtidigt ser vi att Sannfinländarnas understöd i mätningar pekar brant nedåt. Då vi jämför de fyra stora partiernas trender i YLE:s regelbundna mätningar mellan januari och december 2014 ser vi att Samlingspartiet under perioden tappat från 18,7% till 17,1%, SDP från 15,5% till 15,3% medan Sannfinländarna tappat från 17,8% till 13,3%. Centern har däremot under perioden gått från 23,6% till 26,8%.

Det intressantaste inslaget i spekulationerna var trots allt Talouselämäs sammanställning av Taloustutkimus mätningar under hösten 2014 som publicerades 8.1.2015.

Här har man beaktat de valkretsvisa siffrorna i mätningarna och räknat ut hur riksdagens på basis av dessa skulle se ut efter valet. Resultatet var följande:

 Mandat(förändring)
Centern50+15
Samlingspartiet42-2
Sannfinländarna37-2
Socialdemokraterna31-11
Vänsterförbundet17+3
De Gröna12+2
Svenska folkpartiet8 (+1 Åland)-1
Kristdemokraterna2-4

Med tanke på potentiella regeringssammansättningar är ju just mandatfördelningen det som är det intressantaste. Det här är ju särskilt viktigt med tanke på det att vi i Finland inte har utjämningsmandat. Den delen som man i den här kalkylen främst kan vara skeptisk till är Sannfinländarnas andel av mandaten som känns osannolikt stor. Här tror jag att det är sannolikt att Sannfinländarna tappar några mandat till.

Intressant är dock att den här mätningen inte skapat större intresse i media än den gjort, trots att  det är den här typens kalkyler som är en bra utgångspunkt för eventuella regeringsspekulationer.

För SFP:s del visar mätningen att man skulle tappa ett mandat i Vasa valkrets. Att den tolkningen gjorts är ingen större överraskning då alla vet att det kommer att bli en hård kamp om de sista mandaten i valkretsen. Troligen kommer det sista mandatet av avgöras med några hundra rösters marginal. Här är det värt att notera att i frågavarande sammanställning kalkylerade att Sannfinländarna skulle bibehålla sina tre mandat i Vasa valkrets vilket kan uppfattas som mycket osannolikt och det är det här mandatet som SFP och Centern kommer att slåss om.

Det är ingen nyhet att mätningar som enbart görs på finska som saknar ett svenskt sampel, inte ger tillförlitliga siffror för SFP. Det bidrar ytterligare till att det är svårare att förutspå en SFP förlust ur den undersökningen.

För SFP:s del var dock de intressanta siffrorna årets upplaga av den finlandssvenska barometern som publicerades till julen.

SFP:s stöd låg i barometern på 70% av finlandssvenskarna, vilket är en mycket stabil nivå. Det är till och med en något högre nivå än under 2000-talet då understödet legat på 67-70% i motsvarande mätningar. Med tanke på det blev Jan Sundbergs uttalande i FNB-artikeln (24.12.2014) att: ”SFP läcker nu till Samlingspartiet och De Gröna när det förut var SDP som var huvudmotståndaren” helt enkelt fel.

 

Snarare är det så att Samlingspartiets och De Grönas understöd bland finlandssvenskarna inte alls ökat på de senaste 10 åren utan det faktum att SDP nu ligger nära Samlingspartiet och De Gröna i understödet handlar om att SDP tappat terräng. Den här felaktiga vinklingen innebar tyvärr att det inte rapporterades en korrekt helhetsbild av hur väljaropinionerna utvecklats i Svenskfinland.

Med utgångspunkt i det här kan man konstatera att SFP har ett stabilt stöd bland finlandssvenskarna och ifall man kan aktiva finsk- och tvåspråkiga väljare kan tilläggsmandat vara möjliga i Nyland och Helsingfors.

Fortsättningsvis är det inte opinionsmätningarna som avgör valen utan dessa ger endast stimulans för spekulationerna. Valen avgörs av de som verkligen röstar, inte av opintionsundersökninger eller tolkningar av dessa. Speciellt inte när tolkningarna inte motsvarar verkligheten.

Fredrik Guseff, direktör för Svenska Bildningsförbundet