Trump, Twitter och turbulens - USA och den politiska problematiken

augusti 7, 2017

Flera saker har förändrats under de senaste 18 månader jag spenderade där. I februari 2016 då jag anlände till Washington var Obama fortfarande president och alla presidentkandidater var fortfarande med i spelet. Den politiska retoriken har hårdnat. Partipolitiken har blivit mer uppdelad. Men en förändring, vars abnormalitet sticker ut, är förändringen av kommunikationsformen. I USA finns det även strukturella utmaningar som möjliggjorde Trumps valvinst i november 2016.

I februari 2016 då jag anlände till Washington var Obama fortfarande president. Presidentkampanjerna var i gång och jag fick följa med de tidiga skeden då alla presidentkandidater fortfarande var med i spelet. Jag såg bl.a. John Kasichs kampanj i Virginia, som var bra sammanställd och moderat jämfört med flera andra kandidaters kampanjer. Bernie Sanders som tidigare var en oberoende representant och utanför det sk. etablissemanget, ställde upp som kandidat för demokraterna. För en nordbo verkade han ha flera bra idéer, men från det amerikanska perspektivet var han för ideologisk och socialistisk.

Flera saker har förändrats under de senaste 18 månader jag spenderade där. Den politiska retoriken har hårdnat. Partipolitiken har blivit mer uppdelad. Men en förändring, vars abnormalitet sticker ut, är förändringen av kommunikationsformen.

Twitter är Trumps värsta bästa vän

Twitter har rest sig som en mer aktuell källa än Trumps egna talespersoner, oberoende om det handlar om administrationens politik eller Trumps egna åsikter. Under dispyten mellan Qatar och andra arabländer hade USA:s utrikesministerium jobbat på sin strategi över hur USA och de respektive parterna kan lösa konflikten. För Rex Tillerson hade man förberedande möten och hans tal formades i enlighet med strategin. Eftersom USA är allierad med både Saudiarabien och Qatar (där de bl.a. har en militärbas), fanns det ingen anledning att välja sida. Pointen var att hitta en röd tråd för alla parterna att följa och uppmana dem till ett bättre samarbete – trodde man.

Två timmar efter Tillersons uttalande, kom Trump med sina starka anti-Qatar tweets, som tydligt pekade ut Qatar som fristad för terrorism. Genom detta förfarande krossade Trump Tillersons och utrikesministeriets arbete och gav ett opålitligt intryck till andra länder.

Efter terrorattacken i Manchester och London kritiserade Trump Londons borgmästare Sadiq Khan offentligt på Twitter. Att presidenter officiellt och personligen kritiserar andra offentliga personer är ytterst sällsynt, förutom kanske då det handlar om faktiska och geopolitiska dispyter eller staters officiella ståndpunkt. Trump däremot talar ur sitt eget perspektiv och riskerar sina internationella relationer.

Ett ytterligare exempel på hur denna problematik ter sig, och hur Trump kan skjuta sig själv i foten om han fortsätter på samma sätt, är inreseförbudet. I sin presidentkampanj utnyttjade han islamofobin. Som president ville han implementera inreseförbudet samtidigt som hans tweets var fientliga mot muslimer. Vad Trump inte verkar vara medveten om är att Högsta domstolen kan använda hans tweets emot honom i sitt beslut om lagligheten med den verkställande ordern, trots att han nekar att det handlar om religiös diskriminering.

Trump fick sin röst hörd via Twitter och tilltalade publiken med sina korta och enkla förklaringar till USA:s utmaningar. De reflekterade den ökade populistiska och nationalistiska retoriken. Även om den nya trenden med korta, känsloladdade förklaringar är oroväckande och försvårar en rationell, rättvis diskussion, finns det andra, större underliggande problem som gör det politiska klimatet mer komplext och hindrar den vanliga amerikanen att få sin röst hörd.

Grundläggande faktorer saktar ner politiska förbättringar

De enorma strukturella faktorerna som utvecklats och förändrats ända sedan USA:s självständighetsförklaring 1776, är betydligt mer djupt grodda än det vanliga politiska spelet. Kortfattat handlar det om tre faktorer.

Den första är tvåpartisystemet, som kväver de moderata kandidaternas röst. Även om det är svårt att säga hur ett mångpartisystem skulle fungera i USA, är oberoende kandidater tekniskt sett automatiskt utanför presidentvalen. Faktum att Trump har svårigheter att få igenom lagstiftningar med kongressens godkännande, är bara en illustration av många på hur varierande värdesättningar kongressledamöterna har och hur olika de placerar sig på den politiska kartan.

Den andra är valnämnden (electoral college) som sist och slutligen väljer presidenten baserat på antalet röster i delstaterna. Det innebär att den kandidat som fått majoriteten av rösterna i en viss stat, får alla valnämndens röster, istället för att proportionellt dela ut dem till båda kandidaterna. Detta kan hindra att en president, som får majoriteten av folkets röster, vinner presidentvalen. Det skedde förutom mellan Hillary Clinton, som vann med historiskt överlägset stort antal röster – 3 miljoner – och Trump, även bl.a. mellan George Bush och Al Gore. Dessutom sätter valnämndsystemet tyngdpunkten på vissa stater som tenderar att variera mellan demokratisk och republikansk majoritet, sk. swing states. Det leder till att invånarna i de andra staterna blir en klart mindre prioritet bland politikerna som försöker övertyga de tveksamma väljarna.

Den tredje är valkretsindelningen eller den sk. “Gerrymandering”, som går ut på att politikerna manipulerar valkretsindelningens distriktlinjer till sitt eget partis fördel. Valkretsindelningen innebär kort förklarat att linjerna för de olika röstdistrikten dras vart tionde år av politikerna. Distrikterna ska dras så att ungefär samma antal människor bor i varje distrikt och kandidaten som får majoriteten av rösterna får hela distriktets röster. Eftersom politikerna drar linjerna och har relativt fria händer, kan de i princip välja sina egna väljare. De kan manipulera valresultaten genom att antingen packa ihop så många väljare från sitt motståndarparti i ett distrikt, så att motståndarpartiet har majoriteten i endast ett distrikt eller genom att sprida ut dem så mycket som möjligt så att de representerar minoriteten av valrösterna i alla distrikt. Om distriktlinjerna vore logiskt dragna, hade motståndarpartiet enligt logiken om proportionalitet vunnit majoriteten i ett flertal distrikt. På grund av denna “välja och plocka” effekt som Gerrymandering orsakar, tvingas politiker inte att göra kompromisser eller ta i beaktande befolkningens önskan.

Hur är de alla relevanta till den nuvarande situationen? Övergången från Trump till Obama har fört med sig flera stora förändringar. Trump som en kandidat utanför etablissemanget lovade ta hand om den vanliga amerikanen. Men de stora strukturella orättvisorna i det politiska systemet hindrar en verklig reform och gör framgångar svåra att uppnå, vilket man sett hos de båda politiska blocken. Att slopa valnämnden och förbjuda överdriven Gerrymandering skulle vara ett steg mot en bättre demokrati, men kommer högst sannolikt inte att förändras inom snar framtid.

Min tid i USA ledde till Irak

Min tid i Washington började med Liberal Praktik i fem månader, och fortsatte med att jag blev erbjuden heltidsjobb för ett år framåt på samma ställe.

Mina erfarenheter på och kontakter som jag fick via CTR, Johns Hopkins vidare ledde till att jag åkte till Irak för att jobba på ett bokprojekt om Irak, ISIS och kurdiska folkomröstningen där jag även är medförfattare för ett kapitel. Jag jobbade även med humanitär hjälp med organisationen Barzani Charity Foundation som tog mig till Mosul och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) i Irak. Där kunde jag anpassa den information och kunskap jag lärt mig, och själv kritiskt utvärdera hur Trumps strategi att ”bomba ISIS” skulle fungera i verkligheten då flygattacker både är effektiva mot att slå fienden men även de mest destruktiva för civila och infrastrukturen. Det senaste 1,5 året har klargjort mera vad jag är intresserad av och skapat bättre CV och nätverk till att hitta jobb.

Jag skulle varmt rekommendera att ansöka till Liberal Praktik – de första fem månaderna kan leda till vad som helst.

Mariette Hägglund