Regerandets svåra konst

mars 13, 2015

Den snart avslutade riksdagsperioden kommer knappast att gå till historien som den mest handlingskraftiga i Finlands historia. Men det är bra att komma ihåg att det var olyckliga omständigheter, sammanträffanden och folkets vilja som skapat situationen där Finland nu stampar på stället.

Om vi vrider klockan tillbaka fyra år i tiden har vi en valrörelse där Sannfinländarna rycker framåt och lovar en förändring till den förda politiken. Det här skadar framförallt Centern och Socialdemokraterna som förlorar massvis med väljare samt i betydligt mindre utsträckning Samlingspartiet. Det här får Socialdemokraterna att dra i nödbromsen och komma med en hel del populistiska utspel där man konkurrerar med Sannfinländarna. På valnatten klarnar det att Sannfinländarna är de enda vinnarna, SFP höll positionerna och alla andra förlorade.

Det här var folkets vilja: en stor del hade flyttat sina sympatier i valet från Centern och sossarna till Sannfinländarna och härtill gick nu många och röstade som normalt inte röstar. Man trodde på Sannfinländarnas populistiska budskap. Nå, kort efter valet klarnade det att Sannfinländarna inte var intresserade att bära det ansvar de fått sig tilldelat i valet. De var inte intresserade av en regeringsmedverkan. Katainens regering förlöstes med milt tvång och resten är historia.

En intressant aspekt är dock att vi ju var fem före att få en annan sammansättning på regeringen: då förhandlingarna rasade samman 1.6.2011 då Socialdemokraterna och Vänstern tågade ut gick budet från Katainen till Centern: skulle de komma med i en ny borgerlig regering. Mandaten skulle ha räckt knappt för Samlingspartiet + Centern + Gröna + SFP + KD. Centern var faktiskt i det här läget villigt att ta ansvaret och tackade ja 6.6 till att delta i sonderingen kring en borgerlig regering. Men de Grönas partifullmäktige fällde den här tanken samma dag, trots att deras riksdagsgrupp var positivt till tanken.

Med facit på hand kan man förstås fundera vad som skulle ha hänt ifall det blivit en borgerlig regering istället för den mera brokiga varianten? Troligtvis skulle vi ha sett ett annat utgångsläge i det här valet: Centern skulle kanske ha Kiviniemi som ordförande fortsättningsvis, understödet skulle ha varit närmare 20% än 30% i mätningarna och Socialdemokraterna skulle troligen vara det största partiet men Jutta Urpilainen som oppositionsledare och nu gått mot en valseger som största parti. Men det här är förstås enbart spekulationer.

Det som framstår som mycket klart är att den här regeringen har haft svårt att förverkliga sina reformer. Men samtidigt är det bra att komma ihåg att en del verkligen blivit förverkligat: försvarsreformen och reformen av valkretsindelningen är exempel på reformer som kunnat föras i land trots att det är fråga om svåra frågor. Försvarsreformen var en känslig fråga ur regionalpolitiskt perspektiv och likaså valkretsindelningen tenderar att vara evighetsfrågor. Frågan är hur det sett ut ifall det inte skulle ha varit SFP-ministrar som skött dessa reformer? Skulle också de ha fallit den sista veckan i riksdagen?

Exempelvis kommer socialdemokraterna att förlora på de nya valkretsarna i östra Finland och det är inte en långsökt tanke att de nu ångrar sig bittert över att ha gett efter för de Grönas huvudsakliga målsättning för en regeringsmedverkan: att garantera två mandat till i nästa riksdag genom de två nya valkretsarna. När beslutet var fattat tog de Gröna sitt pick och pack och lämnade regeringen för att bygga upp understödet inför nästa val.

Men den cirkus vi har sett de senaste veckorna i riksdagen där olika förslag och reformer faller, där regeringspartierna röstar emot egna förslag, där bordläggningar och annan filibustrering används för att fälla förslag är inte normalt vardag i vår riksdag. Samtidigt är det här en hälsosam påminnelse om varför spelregler och en viss gruppdisciplin behövs i riksdagen. Man måste ibland rösta emot sin egen övertygelse i riksdagen – för att få andra beslut igenom. När någon söndrar det regelverket hamnar vi i det kaoset vi nu sett under de senaste veckorna.

Fredrik Guseff, Direktör för Svenska Bildningsförbundet

Regerandets svåra konst

Följ oss

Kontakta oss

Information