Nato-option?

I finländsk försvarspolitik har det under en lång tid varit populärt att säga nej till ett Nato-medlemskap men samtidigt påpeka att Finland har en Nato-option. Men vad innebär den s.k. Nato-optionen och existerar den på riktigt?

I samband med en diskussion arrangerad av Atlantsällskapet och USA:s ambassad 14.10 ställdes frågan om det skulle haft någon betydelse ifall Ukraina skulle ha hunnit bli ansökarland för ett Natomedlemskap före krisen med Ryssland och de ryska separatisterna bröt ut. Den amerikanska Nato-ambassdören Douglas Lute svarade mycket tydligt på den frågan: Nej. Endera är man medlem eller så är man det inte. Endast medlemmar som åtnjuter det kollektiva skyddet som Nato erbjuder.

Frågan inställer sig då ifall den finländska Nato-optionen existerar på riktigt? Finland och Ukraina har nämligen båda varit med i Nato partnerskapsprogram lika länge och som vi märkt ger det inte några säkerhetsgarantier. Det här framstod mycket tydligt då president Obama besökte Estland nyligen; Medlemskap betyder säkerhetsgarantier.Tror någon då att Finland på något vis är så speciellt att man kan låta bli att vara medlemmar för att sedan ifall det kniper använda sin ”option” och få någon form att expressmedlemskap? Det här låter nog som en ganska dumdristig modell.

Snarare är det nog så att brandförsäkringsliknelsen är synnerligen aktuell i det här sammanhanget. Det lönar sig inte att låta bli att betala brandförsäkringen under alla år för att sedan tro att man kan teckna en då huset brinner. Visst kan man försöka, men det försäkringsbedrägeriet kommer knappast att lyckas.

Därför är också Nato-optionen en illusion – endera är man medlem eller så är man inte. Det behövs ingen Nato-option för att söka medlemskap, men man måste söka medlemskap före det brinner.

Fredrik Guseff, direktör för Svenska Bildningsförbundet