Mycket är ännu oklart före social- och hälsovårdsreformen är klar

Efter att regeringen som en följd av svåra förhandlingar kom överens om ramarna för social- och hälsovårdsreformen för några veckor sedan har man i offentligheten till stor del tolkat att reformen nu är klar. Så är dock inte fallet och det finns väldigt många frågor som saknar svar.

Nu framstår överenskommelsen ha bestått av Centerns urgamla dröm om en stark landskapsförvaltning och Samlingspartiets strävan efter ökad valfrihet.

Hur det i praktiken ska ordnas verkar det inte finnas några klara svar på och det här intrycket stärktes den här veckan då riksdagen debatterade frågan. Det fanns många olika tolkningar i salen vad överenskommelsen innebar och en del frågor fick inte heller några svar. Det att specialsjukvården kommer att koordineras på 12-18 områden i framtiden är inte särskilt radikalt, men frågetecknen vad som händer med t.ex. socialvården är många. Vad innebär det t.ex. för framtidens hemsjukvård i Pargas att det är beslutsfattare på landskapsnivå som ska fatta besluten hur man sköter vården i skärgården?

Modellen med att ha ett folkvalt landsskapsfullmäktige som ska styra social- och hälsovården men däremot inte har beskattningsrätt är minst sagt en speciell modell. Att staten ska stå för finansieringen samtidigt som man t.ex. får en löneharmonisering kan radikalt öka kostnaderna. Man får lätt känslan att det är områdesindelningen och specialsjukvården som styrt hela processen så här långt. Frågan är hur man ska få alla de andra viktiga delarna av social- och hälsovården integrerat i samma organisation på ett sätt som ingen annan i världen gjort? Risken är överhängande att det nu finns två alternativ: reformen förverkligas och kostnaderna kommer att stiga ifall man inte minskar på servicenivån radikalt eller så stupar modellen i något skede före den är färdig igen så som under föregående regering. Ingendera alternativen skulle vi ha råd med.

Fredrik Guseff, direktör för Svenska Bildningsförbundet