Konsekvent skattepolitik!

I finlandssvensk media har man på senare tiden valt att fokusera på SFP:s skattepolitiska linjedragningar och verifiera sin teori om att SFP skulle ha glidit högerut på den politiska skalan.

Huruvida en förskjutning skett beror naturligtvis på var man tar avstamp. Tar man avstamp i början av 70-talet som Svenska Yle gjorde så kan man säkert anse att det skett en glidning högerut, eftersom alla partier gått högerut sedan början 70-talet som ju var vänsterns gyllene tid, men någon märkbar förändring från slutet av 70-talet och framåt finns inte att fästa sig vid.

Redan i SFP:s skattepolitiska program från år 1977 fastslog man: ”Marginalskatterna har på alla inkomstnivåer blivit för höga” och ”För inkomst- och förmögenhetsbeskattningens del har en övre gräns nåtts. Överhöga skatter har en negativ inverkan på arbetslusten och skattemoralen, och kan i vissa fall utgöra ett argument för emigration.”

I riksdagsvalsprogrammet 1979 sade SFP: ”Inkomstskatterna är för höga. Skatteprogressionen drabbar i dag personer med måttlig inkomst orimligt hårt. Vårt välfärdssamhälle förutsätter givetvis att staten har inkomster. Men under de senaste åren har en allt större del av statens inkomster uttagits som inkomstskatter. Obalans i beskattningen har uppstått. Inkomstskatterna måste sänkas och tyngdpunkten överflyttas till konsumtionsskatterna. Förmögenhetsbeskattning av konfiskatorisk natur kan inte godtas. Den totala skattebördan får inte stiga. Årliga inflationsjusteringar av skatteskalan och -avdragen är nödvändiga och bör gälla alla.”

I partiprogrammet år 1987 fastslog SFP: ”Beskattningen skall främja inte hämma arbetslusten och den ekonomiska aktiviteten. Marginalskatten skall vara rimlig. Kapitalinkomster bör beskattas på enahanda grunder. Mervärdesbeskattning bör vara huvudprincip för de indirekta skatterna.”

I riksdagsvalet 1999 sade SFP: ”Arbete bör beskattas lindrigare än idag. Lägre skatter på arbete skapar flera jobb. Utan omfattande utgiftsnedskärningar är dock stora skattesänkningar inte möjliga att genomföra. Däremot är fortsatta måttliga skattesänkningar ett realistiskt mål. Det utrymme som finns bör användas uttryckligen till att lindra beskattningen av arbete. Bara en mindre del av dessa skattelättnader kan finansieras med andra skatter.”

I riksdagsvalet år 2003 hade SFP redan följande skrivning: ”Vad gäller marginalskatten på löneinkomster bör målet vara att ingen betalar mera än 50 cent i skatt på varje tilläggseuro. När sysselsättningen förbättras och skattebasen växer kan vi samtidigt närma oss EU:s medeltal vad gäller totalskattegraden (Finland ca 47 %, EU ca 41 %).”

Så frågan är då ifall SFP:s formulering i valprogrammet år 2015 är en glidning högerut: ”Vi vill minska progressiviteten i beskattningen, man ska alltid få behålla minst hälften av det man förtjänar”?

Nej, med all önskvärd tydlighet visar en granskning på mer än 35 år att SFP stabilt hållit en mycket konsekvent linje i skattepolitiken. Alla andra påståenden saknar grund.

Fredrik Guseff, direktör för Svenska Bildningsförbundet