I motsats till sina tweets om att allt går som en dans på rosor, är sannolikheten större att det är kris i Vita huset trots att han inte vill medge det. Om man ser på Trumps utsagor och twittrande, har falska nyheter blivit hans favoritord som han har försvarat sig med oberoende kritiken han fått.
Krisen i Vita huset har pågått redan i flera veckor, och någon väg ut inom den närmaste framtiden verkar inte finnas. Den f.d. nationella rådgivaren Michael Flynn var tvungen att avgå p.g.a anklagelserna om diskussioner med ryska myndigheter om sanktionerna samt p.g.a. att han missledde Mike Pence gällande sina möten med den ryska ambassadören Sergey Kislyak. Trumps inreseförbud misslyckades och administrationen var tvungen att efter många om och men göra en kompromiss och pröva sin lycka på nytt (en reviderad version där Irak tagits bort från listan presenterades på måndagen). Den senaste krisen från Trumps sida kom på lördag morgon, då Trump på Twitter påstod att Obama avlyssnat honom under presidentkampanjen.
Obama har naturligtvis förnekat alla anklagelser och dessutom bekräftade även FBI direktören James Comey och den tidigare direktören för den nationella underrättelsetjänsten att någon avlyssning aldrig godkändes av Obamas administration. Just nu väntar alla på en specifik förklaring på vad exakt Trump menade, och spekulationerna varierar. Vita husets talesman Sean Spicer försvarade Trumps anklagelser på tisdagen och menade att det inte handlar om att hitta bevis, utan att kongressens utredare (congressional investigators) skall undersöka möjligheterna till att avlyssning skett. Som Washington Post skrev, är Trumps anklagelser och Spicers försvar fundamentalt olika.
Trumps tweet antyder att han fått reda på att avlyssning skett, medan Spicer argumenterar att meningen är att påbörja en utredning om att avlyssning kan ha gjorts eller godkänts. Trumps version sätter skulden redan färdigt på Obama och FBI, medan Spicers version snarare har ett “oskyldig tills något annat bevisas” utgångsläge, dock med en vinkling om en ensidig förhållning till anklagelserna. Problematiken ligger med andra ord inom hela utgångspunkten: Baserat på hans tweet, verkar det som om Trump redan har legitimt bevis på att Obama administrationen godkänt avlyssning, medan Vita huset nu försöker ändra pointen till att det generellt sett borde utredas om det finns en möjlighet till att något sådant skett.
Både demokrater och republikaner har yttrat sig om hur denna kaotiska situation om vem som haft kontakt med vem eller spionerat på vem endast är till nytta för Vladimir Putin. Det sägs att Putin aldrig strävade efter att Trump skulle vinna presidentvalen, utan att hans mål alltid var bara att rubba tron på demokratin och elektorskollegiet i USA samt få alla politiker att skylla på varandra. Vare sig detta någonsin var hans mål eller inte, har USA:s politiska trovärdighet fått en ordentlig smäll.
Rådgivaren för nationell säkerhet, J.D. Gordon, som själv också anklagats för att ha träffat Kislyak, har själv sagt att han försöker slåss mot sk. “falska nyheter” och de påståenden och påståenden mot republikanerna och Trumps administration. Vad han själv sagt, och vad snarast mindre och konservativa nyhetskanaler förmedlat, är att han träffade och talade kort med Kislyak under republikanernas nationalkonvent i Cleveland i juli.
Han hävdade att han under konventet diskuterade även med flera andra ambassadörer, och att dessa deltagare senare åkte till demokraternas nationalkonvent i Philadelphia för att se Hillary Clintons kampanj och träffa hennes medarbetare. Enligt Gordon menar Trump med sitt “real leaks, fake news” att läckorna om vissa personers konversationer är sanna men att narrativet om att någon sorts maskopi skulle ha skett är falskt. Gordon ser likaledes att demokraterna borde bli kritiserade för att ha gjort sig skyldiga till precis samma normala diskussioner diplomater och tjänstemän emellan som administrationen nu beskylls för.
På grund av allt det ovannämnda har framstegen i att skapa policy avtagit, och administrationen verkar ha hamnat i ett ekorrhjul med oförmåga att lämna dramat utanför sin politik. Fördelningen mellan republikanerna och demokraterna reflekteras i samma anda på de olika mediekanalerna då de rapporterar väldigt olika baserat på om de är traditionellt mer liberala eller konservativa, och den typiska dogmatiska stilen kommer fram även där.
Mariette Hägglund
Georgsgatan 27
00100 Helsingfors
Rådhusgatan 23
65100 Vasa
