2. Dessutom kräver grundlagen att det skall vara fråga om en långvarig parlamentarisk kris före man får upplösa riksdagen. Det är självklart att man borde försöka bilda en ny regering ifall den gamla regeringskonstellationen inte kan fortsätta efter ombildningen då statsministern byts ut. Att upplösa riksdagen skall vara en sista utväg och ingenting man gör bara för att sossarna skulle byta ordförande.

Det är förstås viktigt att komma ihåg att tjänstemannaregeringar etc. var aktuellt på den tiden då presidentens makt var stark och parlamentarismen svag. Men samtidigt är det beklämmande att se hur liten roll man nu igen i offentligheten velat ge riksdagen. Visst är det möjligt att vi kan stå inför en sådan situation att regeringssamarbetet skulle fungera så dåligt att regeringen faller och man inte kunde bilda en ny majoritetsregering. Men också i det skedet borde man försöka regera vidare till riksdagsvalet. Dessutom talar flera saker för att så också skall vara fallet: sossarnas understöd just nu som inte skulle uppmuntra till att hålla ett extra val och det faktum att det bara är ett år till ordinarieval. De stora besluten är redan fattade för det kommande året så man borde klara av att hålla ihop regeringen ett år till.