Då marginalerna den här gången blev så stora kan man inte säga att en enskild faktor avgjorde valet: det var inte enbart Åland (10 972 röster) eller Jörn Donner (8 455 röster) som avgjorde. Det var summan av allt som var avgörande. Det är inte heller så att det var det låga valdeltagandet som skulle ha varit avgörande för SFP. Med det här resultatet skulle SFP ha klarat ett mandat trots att valdeltagandet skulle ha stigit till närmare 50 % på nationell nivå. Däremot var en av de viktigaste faktorerna i SFP-framgången det höga valdeltagandet runt om i Svenskfinland. Där som valdeltagandet på nationell nivå steg med 0,7%-enheter så steg valdeltagandet i många finlandssvenska kommuner med 3-10%-enheter. Med andra ord fanns en stark finlandssvensk mobilisering i valet.
På kandidatnivå är skäl att notera Nils Torvalds höga röstetal runt omkring i hela Svenskfinland. På förhand förväntades en betydligt jämnare fördelning av rösterna med tanke på den hårda konkurrensen i huvudstadsregionen. Men Torvalds var röstmagnet inte bara bland SFP:arna i Helsingfors och Egentliga-Finland utan också i Vasa valkrets. I Nyland var det Christina Gestrin som var röstmagnet och på Åland dominerade Britt Lundberg som väntat.
