Ett liberalare Finland - men en konservativare regering

Regeringssonderaren Juha Sipilä från Centerpartiet meddelade den 7 maj vilka partier han tar med i förhandlingarna. Att lotten föll på Sannfinländarna och Samlingspartiet var inte så överraskande.

Det här spekulerades det kring i god tid före valet. Att han valde att lämna bort den liberala kraften SFP som också var en valvinnare tillsammans med de Gröna var däremot en besvikelse. Beslutet var inte särskilt klokt med tanke på regeringsdynamiken där SFP kunde haft en balanserande roll och avspeglar inte valresultatet. Ett faktum är ju att både Samlingspartiet och Sannfinländare var stora förlorare i valet. Den nu tilltänkta regeringsbasens understöd ökade i valet med endast 68000 röster trots att Centern gick fram med nästan 163000 röster. SFP och De Gröna ökade understödet med nästan 59000 röster tillsammans. Och visst känns det ju lite märkligt att trots att finländarna blir liberalare med tiden får vi den mest konservativa regeringen någonsin i landet.

Den kommande regeringen skapar oro inom de sektorer som är viktiga för frisinnade: invandring, mänskliga rättigheter, jämställdhet, minoritetsfrågor samt beträffande landets tvåspråkighets framtid. Det är ingen vild gissning att den kommande regeringen kan komma att skära i biståndet och att viktiga frågor för t.ex. den Samiska befolkningen kommer att hamna i mapp Ö. För landets tvåspråkighet finns det gott om mörka moln på himlen. Inte för att man skulle börja ändra på tvåspråkigheten i grundlagen men det finns gott om andra områden där man kan vålla skada.

Den obligatoriska skolsvenskan hinner man både experimentera med och permanentera under en period och man kan avskaffa tjänstemannasvenskan. Viktiga skärgårdsfrågor så som resurser till förbindelsebåtar och färjor kan hamna i motvind liksom t.ex. fiskerifrågor där fokus kan ligga på fritidsfiske framom yrkesfiske. För organisationerna viktiga bidrag kan komma att skäras ned och inom utbildningen kan det bli aktuellt med tvåspråkiga lösningar.

Permanent skada kan också orsakas inom förvaltningen. Reformerna inom det kommunala, social- och hälsovården samt inom regionalförvaltningen är i stöpsleven och här kan stor skada ske ifall det inte finns en svensk vakthund med vid borden där besluten fattas. Visst skulle det kännas bättre i dag ifall den förra regeringen skulle ha dragit upp riktlinjerna för var besluten i social- och hälsovården i framtiden fattas i stället för att det är den blivande regeringen som kommer åt att utforma indelningen i områden. Det här är speciellt aktuellt i Österbotten där man direkt kommer att beröras av alla reformer. Mycket pekar på att det kan bli tuffa tider för svenskspråkig förvaltning där.

Helt omöjligt är det ju inte heller att man skulle idka lite Gerrymandering och ändra valkretsindelningen. Så här långt få vi hoppas att man inte är villig att gå, men visst finns det orsak till oro. Det kan bli en lång fyra års period…

Fredrik Guseff, direktör för Svenska Bildningsförbundet