”Ukraina skall själv få välja sin väg – det är allt vi begär”
Johan Ekman, ordförande för SFP:s internationella utskott skriver i HBL 8.3.2014 om vilka ingredienser en lösning på situationen i Ukraina bör innehålla för att ha förutsättningar att lyckas. Artikeln är ett resultat av de diskussioner som fördes under seminariet Ukraina i Fokus den 4.3.2014 – och de slutsatser man kunde dra av dessa. I denna artikel publiceras den oediterade ursprungstexten.
På ett seminarium om situationen i Ukraina som Svenska folkpartiet och Svenska bildningsförbundet ordnade den fjärde mars summerades diskussionen med slutorden ”Ukraina skall själv få välja sin väg, det är allt vi begär”. Vår gäst från Ukraina, Stepan Lesnyak, får förhoppningsvis se sin önskan gå i uppfyllelse, men med tanke på den senaste tidens utveckling kan det vara svårt att se hur den önskan skall kunna uppfyllas helt utan utomstående inblandning. Principen är i alla fall helt legitim och inget vi bör tumma på.
Respekt för folkrätten måste vara den bärande principen för en fungerande världsordning – oberoende av stat. Det är den bästa, långsiktiga garantin för att minska på utbredda konflikter och lidande i världen. Den doktrin som Putin presenterat redan tidigare, och som nu igen tycks ha aktualiserats, är inte legitim. Ryssland anser sig ha rätt att med militärt våld försvara rättigheterna för ryskspråkig befolkning i andra länder. Det här är en befängd tanke, som givetvis inte kan accepteras. När vi dessutom ser på vilket sätt Putinregimen väljer att applicera sin doktrin behöver vi med de starkaste uttryck fördöma denna. Inget land har rätt att kränka ett annat lands territoriella integritet utan att det internationella samfundet gett sitt godkännande. Varken Ryssland, eller någon annan. Mobbare måste konfronteras. Också när de heter Vladimir Putin.
Tyvärr ser vi i alla fall att regler är lite olika beroende på vem som väljer att applicera dem. Även om Rysslands agerande bör fördömas, kan vi inte ensidigt fokusera på att straffa Ryssland för sitt agerande utan vi bör hitta lösningar som gör att också Ryssland ser dem som fördelaktiga.
I den kontext vi nu ser måste det internationella samfundet agera på ett sätt som ger möjlighet för alla parter att känna sig inkluderade. De lösningar som diskuteras måste inkludera några självklara punkter.
Idag är den ryskspråkiga befolkningen nästan uteslutande tvingad att ta del av ryska medier. Att bara se på rysk TV ända sedan Putin kom till makten, skulle få den mest upplysta liberalen att tappa tron på verkligheten. Ukrainas ryskspråkiga befolkning förtjänar bättre.
Här kan man gärna ta modell av Finland och även lagstiftningsvägen se till att flerspråkigheten fungerar.
Krims situation är unik i Ukraina, och det behöver tydligt noteras. Sovjetunionens många märkliga gränsjusteringar och, oftast forcerade, befolkningsströmmar under årtionden har konsekvenser ännu idag. Det finns orsak att notera att dagens verklighet ibland kräver åtgärder som ser olika ut på olika håll. För Krimhalvöns vidkommande är det viktigt att se till att en lösning har legitimitet, och således är demokratiskt förankrad bland befolkningen som berörs av den.
Det finns många modeller för hur ett visst självstyre kunde garanteras för befolkningen på Krim, och också de språkliga rättigheterna kunde inkluderas i ett ambitiöst paket för Krim.
Det är otvivelaktigt så att Rysslands militära baser på Krim har legitima förutsättningar. Ett avtal undertecknat av Ryssland och Ukraina reglerar redan nu hur förhållandet skall fungera. Den senaste tidens utveckling har i alla fall aktualiserat att avtalet behöver preciseras, och garantera att soldaterna som är stationerade i de ryska baserna inte används som en spelbricka för politiska utspel i Ukraina.
En gemensam överenskommelse som garanterar att ingen blandar sig i Ukrainas framtid kunde bra garanteras av Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa, OSSE. Eftersom Ukraina, Ryssland, EU och USA är medlemmar i OSSE gör det organisationen legitim.
Det kan tyckas som en paradox att endast genom att en utomstående organisation blandas in kan Ukrainas önskan om att själva få välja väg garanteras. Paradoxen har visat sig vara nödvändig pga. Vladimir Putin, men det vore kanske dumt att benämna paradoxen efter honom.
Johan Ekman, ordförande för SFP:s internationella utskott
Georgsgatan 27
00100 Helsingfors
Rådhusgatan 23
65100 Vasa