Modellen med att ha ett folkvalt landsskapsfullmäktige som ska styra social- och hälsovården men däremot inte har beskattningsrätt är minst sagt en speciell modell. Att staten ska stå för finansieringen samtidigt som man t.ex. får en löneharmonisering kan radikalt öka kostnaderna. Man får lätt känslan att det är områdesindelningen och specialsjukvården som styrt hela processen så här långt. Frågan är hur man ska få alla de andra viktiga delarna av social- och hälsovården integrerat i samma organisation på ett sätt som ingen annan i världen gjort? Risken är överhängande att det nu finns två alternativ: reformen förverkligas och kostnaderna kommer att stiga ifall man inte minskar på servicenivån radikalt eller så stupar modellen i något skede före den är färdig igen så som under föregående regering. Ingendera alternativen skulle vi ha råd med.
Fredrik Guseff, direktör för Svenska Bildningsförbundet