Naturligtvis kan man fråga sig ifall det har en betydelse om svenskan är obligatorisk i skolan eftersom eleverna lär sig det så dåligt. Men det är viktigt att se konsekvenserna. Om inte alla elever längre läser svenska i skolan kommer det att sätta ungdomarna dels i olika utgångspositioner med tanke på framtiden, men framförallt kommer det att skapa ett förändringstryck på språkkraven i offentliga tjänster. För det kommer att uppfattas som ohemult att en stor del av befolkningen inte skulle vara behöriga till statliga och kommunala tjänster p.g.a. ett val de gjort som tonåringar. Det här i sin tur skulle innebära att man inte längre skulle kunna erbjuda, ens formellt, offentliga tjänster på svenska på de flesta håll i landet. Det här skulle i förlängningen innebära att svenskan som nationalspråk skulle vara hotat. Det här är ju också avsikten för många fennomaner.
Rent taktiskt så skulle det också vara ett märkligt tillvägagångssätt att börja med att berätta vilka alternativa planer man har. Ingen påbörjar en förhandling genom att berätta hur långt man kan tänka sig att pruta eller vilka ens minimikrav är. Målsättningen är ju alltid att få ett så gott resultat som möjligt. I bästa fall skulle också stödet i riksdagen nu varit ett rungande ja till fortsatt undervisning i de båda nationalspråken. Förhoppningsvis har inte finlandssvenskarna själva nu sjabblat bort den möjligheten.
Fredrik Guseff, direktör för Svenska Bildningsförbundet