De gröna i Finland var länge en framgångssaga. På senare år har motvinden blivit starkare och många frågar sig vilken kärnan i deras politik egentligen är. Hur skall de kalibrera sin politik på sikt? Är de längre vänsterut som gäller? Eller är det en utpräglad liberal politik? Eller behövs de över huvudtaget?
Sifforna för De gröna är utmanande: i EU-valet tappade de 3,1 %-enheter från 12,4% till 9,3%. En fjärdedel av understödet är en stor tillbakagång. Många av dessa väljare kan antas ha gått till Vänsterförbundet som samtidigt ökade från 5,9 % till 9,3 %. Man kunde se det här som ett undantag som berodde på Vänsterförbundets framgång, men bilden är mer komplex än så.
De Gröna har under årens lopp utvecklats från en ensaksrörelse till ett etablerat parti. Även andra partier värnar om miljöfrågorna och samtidigt ser vi att De gröna är liknande maktanvändare som vilket annat parti som helst i landets större städer där man kommit till en maktposition. Det här innebär att man inte längre har ett försprång till t.ex. Vänsterförbundet. Vänsterförbundet har ju i sin tur under Arhinmäkis ledning övergett den gamla linjen med hårdför vänster arbetarlinje där man främst konkurrerade med socialdemokraterna. För att nå en yngre röd-grön målgrupp där fabriksarbetet är ganska långsökt har man i högre utsträckning riktat in sig på snuttjobbare etc. vilket man kombinerat med en allt gott åt alla-linje. Det här innebär att De grönas rörelseutrymme minskat märkbart. Det här syns också i understödet i riksdagsval för De gröna: man hade en uppåtgående trend under perioden 1995-2007 som bröts år 2011 med en förlust på 1,2 %-enheter. Å andra sidan har Vänsterförbundet förlorat alla riksdagsval sedan 1995 och har tappat från 11,2 % till 8,1 %.
Intressant är förstås att fundera i vilken mån regeringsmedverkan påverkat De Grönas understöd: 1995 gick man med i regeringen första gången. Den gången hade man gått bakåt i valet. 1999 vann man valet och fortsatte i regeringen. År 2002 hoppade man av regeringen och vann valet 2003. Efter fyra år i opposition vann man igen valet 2007 och gick med i regeringen. Som tidigare noterades så förlorade man sedan det senaste valet 2011 stort och tappade fem mandat och gick från 15 mandat till 10 mandat. Med tanke på att man tog ansvar och fortsatte i regeringen år 2011 så är det förstås oroväckande att man förlorade i EU-valet. För en fortsatt förlust i riksdagsvalet 2015 kan innebära att man igen är mindre än Svenska riksdagsgruppen i antal mandat i riksdagen.
Vilka är då framtidsutsikterna för De gröna? Det beror absurt nog kanske i viss mån på vad Samlingspartiet gör som en följd av sitt ordförandeval inkommande helg. Om Samlingspartiet tar en gir högerut så lämnas mitten-liberala fältet ensamt åt SFP vilket säkert intresserar Ville Niinistö vars framtoning är mera borgerlig än vänster. Om Samlingspartiet däremot fortsätter på en mera mitten-liberallinje dit Jyrki Katainen fört partiet innebär det att det är trångt för De gröna (vilket det senaste valet där man tappade fem mandat i riksdagen visade). Kombinerat med att Vänsterförbundet då framrycker på den vänster-gröna flanken innebär det att De gröna för ett tvåfrontskrig.
Om jag vore Ville Niinistö skulle jag med andra ord hoppas på att Samlingspartiet skulle gira tvärt åt höger och lämna hela det liberalt-borgerliga fältet öppet för en tvekamp mellan De gröna och SFP. För de kommer att vara svårt för Ville Niinistö att sadla om och göra De gröna mera populistiska och radikala än vad Vänsterförbundet kommer att vara det kommande året
Georgsgatan 27
00100 Helsingfors
Rådhusgatan 23
65100 Vasa
