Årets Karlspristagare Emmanuel Macron och hans kamp för ett liberalare Europa

11.05.2018 kl. 09:00
På onsdag firades Europadagen och under dagen kunde man se flera inlägg på sociala medier som förespråkade ett ökat europeiskt samarbete. En annan som nyss firat årsdag som president, och som under det gångna året talat om ökat europeiskt samarbete, är nämligen årets mottagare av det tyska Karlspriset, Frankrikes president Emanuel Macron. Han tilldelades priset igår.

Frankrikes president Emmanuel Macron (Bild: Wikimedia Commons)

 

Frankrikes president, Emmanuel Macron, påpekade redan i sitt tal på Sorbonne-universitetet förra september att det bara är bäst att vänja sig, för att han inte kommer att sluta att tala om Europa. Med talet stärkte han sin roll som en av de nationella ledarna som vågar stöda en allt mera utbredd europeisk integration. När Macron besökte Strasbourg den 17 April i år, kunde varenda en i parlamentshuset känna hur förväntansfulla alla i EU-bubblan var inför hans besök. Den morgonen, när han anlände till parlamentet stod många vid gångarna och sökte en plats för att kunna se en glimt av honom eftersom hela plenisalen var fullbokad. Han talade där för en högre grad av europeisk integration, som han anser är sättet att bemöta kampen mellan liberala demokratier och en ökad auktorianism i Europa, som man kunde tolka som en hänvisning till valet i Ungern. Han jämförde den politiska delningen i Europa med ett inbördeskrig.

 

Macron har gjort det klart att han vill se Frankrike och Tyskland som ledarna som sätter fart på reformerna i Europa och därför har han blivit kritiserad för att inte ta i beaktande mindre medlemsstaters intressen i reformplanerna. Hans förslag för en europeisk kommission med färre platser än tidigare understryker till en viss del den kritiken.

 

När Macron reste till USA i slutet av april, valde han att lämna problemen med tågstrejkerna i Frankrike bakom sig, eftersom hans internationella diplomati är det som övertygar hans väljare. Enligt opinionsmätningar i Frankrike, så godkänner två tredjedelar av franska röstare hans agerande på världsarenan. I USA var besökets mål att få Trump att ändra sin åsikt angående tre stora frågor; Syrien, ståltarifferna och Irans kärnvapenavtal. Enligt franska tjänstemän lyckades Macron vinna argumentet angående Syrien med att varna Trump om möjligheten för ISIS att återtar makt i Mellanöstern. Angående ståltarifferna hoppades man att Merkels besök skulle förstärka det som Macron redan diskuterat.

 

I sitt tal till kongressen, som han höll på engelska, tog han klar och tydlig ställning till frågor som Trump har en motsatt åsikt i. Han talade starkt för liberala värden på en internationell plan, nationalism och klimatförändringen. Hans tal mottogs med stående applåder både från demokrater och republikaner. Macron framförde starkt i sitt tal att länder kan välja en nationalistisk politik där man isolerar sig på grund av rädsla, men att isolation i en värld av ständig förändring bara kommer att öka känslan av rädsla i slutändan. I sitt tal nämnde han även två saker som Obama åstadkommit; Parisavtalet och Irans kärnvapenavtal.

 

I Europaparlamentet är Socialdemokraterna och EPP,  inte några desto större beundrare av Macron, mest för att de fruktar för sin egen position i Europaparlamentet. I dagens läge finns det 74 franska mandatplatser sprida mellan olika grupperingar, men efter valet 2019 kan en stor del av dem representera Macrons parti, La République En Marche! (LREM), vilket leder till att andra partier tappar mandat. Det kommer att vara intressant att se hur Macron och LREM positionerar sig inför EU-valet 2019. Tidigare har det spekulerats om att Macron antagligen inte kommer alliera sig med någon av de redan existerande grupperna i parlamentet, men ifall han skulle göra det, skulle hans parti enligt spekulationer kunna bli ett stort tillägg till ALDE-grupperingen, Alliansen Liberaler och Demokrater för Europa.

 

Hittills har han verkat jobba för att binda starkare kontakter mellan La Rebublique En Marche! och andra nationella partier, som igen förstärkt spekulationerna om att han jobbar för att bilda en egen ny gruppering inom Europaparlamentet. Grupperingen kunde bestå av pro-Europeiska centrister, som skulle stöda hans reformplaner och som han skulle kunna kontrollera. För att kunna få officiell finansiering och för att nominera en Spizenkandidat krävs att hans parti ansluter sig med en av de redan existerande grupperna eller att han bildar en egen grupp. Problematiken ligger dock i det, att om grupperingen inte är tillräckligt stor, får han inte det inflytande i europeisk politik som han planerat. Hur som helst, så kommer liberala värden att ha ett allt starkare inflytande inom Europaparlamentet fr.o.m. 2020.

 

Emmanuel Macron vet nu efter ett år som president, att det var lättare att bli Frankrikes president i 39 års åldern än att reformera Europa. Hans planer för en reform, ledd av Tyskland och Frankrike, halkar på faktumet att han inte fått det stöd från Tyskland som han planerat. Även om han stött på en hel del motgångar under sin kamp för att reformera Europa, betyder det inte att han kommer att sluta försöka. Han har redan restituerat Frankrikes roll som en betydande aktör inom internationell politik, men han har forfarande en hel del utmaningar att ta itu med i Frankrike. Protester och strejker på hemmaplan har inte uteslutit honom från att bli tilldelad det tyska Karlspriset, ett pris som anses vara EU:s motsvarighet för Nobels fredspris. Han tilldelas priset för sina insatser som pionjär för Europas framtid och kampen mot isolation och nationalism.

 

Skribenten arbetar som liberal praktikant vid Europaparlament.

Linda Smids