Den 24 åriga markreformen i Sydafrika

05.04.2018 kl. 11:49
Markreformen skulle stöda utvecklingen på landsbygden och göra upp med de gamla orättvisorna. Tanken var och är viktig men tyvärr är markreformens framgångssaga ännu oskriven och nu går debatten het om hur frågan ska framskrida.

Farm i Sydafrika (foto: Wikipedia Commons)

 

Då apartheidsystemet avskaffades under ledning av Nelson Mandelas parti Afrikanska National Kongressen (ANC) 1994 infördes en markreform med syftet att återlämna marken till den svarta och färgade befolkningen som stegvis fråntagits äganderättigheter alltsedan landet kolonialiserades på 1600 talet. Markreformen skulle stöda utvecklingen på landsbygden och göra upp med de gamla orättvisorna. Tanken var och är viktig men tyvärr är markreformens framgångssaga ännu oskriven och nu går debatten het om hur frågan ska framskrida.

 

Varför behövs en markreform i Sydafrika?

År 1913 stiftades en lag som kallades ”Natives Land Act” som fråntog de svarta samt färgade sydafrikanerna rätten att äga mark. Lagen var en av de inledande mekanismerna i det institutionella förtrycket mot den svarta och färgade befolkningen i Sydafrika, skapad av det vita minoritetsstyret. Akten förbjöd färgade och svarta sydafrikaner bland annat från att köpa, arrendera eller äga land, samt att deläga mark med vita. Svarta fick endast äga mark i reservat som utgjorde 7% av den totala landarealen. De flesta reservaten var belägna långt borta från städer i områden där jorden ofta var mindre fruktbar och dit statsbetalda stöd inte nådde. Därmed uteslöts majoriteten av befolkningen från all sorts utveckling.  ”Natives Land Act” var bara en av många rasistiska lagar som stiftades under 1900 talet och som har bidragit till att en betydande del av befolkningen ännu idag är fattig och kämpar med ekonomisk osäkerhet.

 

Hur fungerar markreformen?                          

Då markreformen inleddes 1994 gick man in för tre metoder för att återlämna markegendomen och skipa rättvisa; staten skulle ekonomiskt kompensera de som tvingats överge mark, personers rätt till landområde skulle erkännas och därmed skulle personen återfå kontroll över området eller alternativt skulle markägare uppmuntras att frivilligt sälja marken till staten som sedan omfördelade jorden. År 2006 infördes ytterligare en dimension i reformprogrammet som berättigade staten att expropiera mark för att sedan dela ut den med målsättningen att “decentralisera och demokratisera” mark.

Det beräknas ändå att 70- 90 % av de statliga markreformsprojektet har misslyckats. På grund av orsaker som byråkratiska processer, korruption, misslyckad kontroll och osäkerheter förknippade med markägande har processerna oftast förlamats. Gårdar och mark som återlämnats till sina ursprungliga ägare från minst hundra år tillbaka har många gånger kollapsat eller gått i konkurs på grund av bristfälliga stödmekanismer i återlämningsprocessen och avsaknad av den kompetens som krävts hos de som återfått sin mark. Miljontals rand har pumpats in i programmet men styrts fel.

 

Varför är diskussionen kring markreformen så het just nu?

Ett tydligt exempel på den misslyckade markreformen är de enorma informella bosättningsområden (Town Ships) som växer i utkanter av städer i takt med urbaniseringen. De politiska partierna är eniga om det akuta behovet av en förbättrad markreform men åsikterna om hur det ska genomföras är delade.

Nyligen har radikalvänsterpartiet Economic Freedom Fighters (EFF) med stöd från det regerande partiet ANC och den nyvalda presidenten Cyril Ramaphosa initierat en lagförändring som skulle berättiga staten att expropriera mark utan någon form av återbetalning till dem som äger den.  Eftersom en minoritet av befolkningen fortfarande äger största delen av all mark I Sydafrika skulle lagförändringen ge staten möjlighet att effektivera markreformen och demokratisera mark.

Sydafrikas liberala parti, Democratic Alliance motsätter sig starkt denna potentiella lagförändring. Motståndet grundar sig bland annat på att expropriation utan kompensation skulle frånta människor deras äganderätt till mark och den ekonomiska säkerhet som är förknippad med egendom.

Flera hundra år av grymt förtyck mot majoriteten av befolkningen har skapat ett splittrat folk och komplicerade problem som måste lösas för att möjliggöra ett tryggt och jämlikt Sydafrika. Ännu lever miljontals människor i fattiga och bristfälliga bosättningsområden och på gatorna syns hemlösa överallt. Trots att Sydafrika upplevt en utveckling mot det bättre på flera plan under de senaste 24 åren präglar de gamla strukturerna fortsättningsvis människors levnadsförhållanden och uppfattningar om varandra. Markreformen är ett bevis på att samhällelig förändring är en mycket komplex och - tidskrävande process som kräver kloka och långsiktiga politiska beslut samt noggrann implementation.

 

Skribenten arbetar som liberal praktikant i Kapstaden Sydafrika.

 

Källor:

https://www.huffingtonpost.co.za/terence-corrigan/cyril-ramaphosa-and-the-garden-of-eden-understanding-the-real-lessons_a_23329449/

http://www.sahistory.org.za/topic/natives-land-act-1913

https://www.dailymaverick.co.za/opinionista/2018-03-02-land-reform-confusion-across-the-political-spectrum/#.Wrk_qa3bmqA

Anna Korkman