Ska en finlandssvensk rädda krisen kring Svenska Akademien?

27.04.2018 kl. 10:25
Under de senaste veckorna har det stormat kring en av de viktigaste samt mest hemlighetsfulla kulturinstitutionerna i Sverige, nämligen den anrika Svenska Akademien. Men varför anses denna institution befinna sig i en kris?

Svenska Akademien (källa:Wikimedia Commons)

 

Historia

År 1786 instiftades Svenska Akademien av Gustaf III. Enligt stadgarna är syftet att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet”. Stadgarna påminner mycket om reglerna för Franska Akademien (stiftat år 1635). Institutionen har därmed långa anor och långtgående traditioner som präglar dess verksamhet än idag.

Gustaf III (källa: Wikimedia Commons)

 

”Krisen” i ett nötskal

Denna storm tog fart efter att 18 kvinnor anklagade kulturprofilen Jean-Claude Arnault för sexuella trakasserier och sexuella övergrepp. Denna person har nära koppling till Svenska Akademien via olika kanaler. Han är bland annat gift med nu f.d. ledamot Katarina Frostenson. Kulturprofilens verksamhet har också erhållit bidrag av Svenska Akademien. Detta visade sig dock endast vara inledningen på krisen.

Efter ett ordinarie möte meddelade Sara Danius i ett pressmeddelande att Akademin bryter all kollaboration med Jean-Claude Arnault, på grund av att ”ledamöter, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens kansli utsatts för oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande”. Hela denna kalabalik ledde sedan till att en åklagarledd förundersökning inleddes. Jean Claude Arnault hävdade sig vara oskyldig. Delar av utredningen lades dock ned.

Vid sidan av detta anlitade Svenska Akademien en advokatfirma för att undersöka fallet Kulturprofilen. Resultatet av denna utredning visade att ledamot Katarina Frostenson även är delägare i verksamhet som erhållit bidrag av Akademien under flera år. Samma advokatbyrå rekommenderade därmed Svenska Akademin att göra en polisanmälan för ”misstänkt ekonomisk brottslighet”, vilket aldrig gjordes. Resultatet av utredningen hävdar att Jean-Claude Arnault också vid flera tillfällen spridit information om Nobelpristagare av litteraturpriset, innan denna information offentliggjorts. Dessa händelser ledde sedermera till att en del ledamöter inom Svenska Akademin yrkade på att utesluta Katarina Frostenson. Falangen inom Akademien som ville utesluta Frostenson förlorade dock omröstningen, och Kjell Espmark, Peter Englund, och Klas Östergren lämnade sina uppdrag inom Akademien i protest. Minst sagt en säregen situation för denna anrika institution.

 

Fallet Sara Danius

Kritiken riktad mot Danius grundar sig i det faktum att hon beställde advokatbyråns utredning på eget bevåg och därmed hemlighöll utredningen från de andra ledamöterna. Följden av detta var att Danius efter ett ordinarie möte den 12 april meddelade att hon lämnar Akademien och sitt uppdrag som ständig sekreterare. Enligt Danius var detta ”Akademiens vilja”. Samtidigt beslöt hon sig för att lämna sin stol nummer sju vid Svenska Akademien. Parallellt med denna händelse meddelade också Katarina Frostenson att hon avgår.

 

Nuläget

För tillfället befinner sig Akademien i ett problematiskt läge. I skrivande stund återstår endast 11 ledamöter av de ursprungliga 18, vilket försätter ledamöterna i en kritisk situation. För att kunna välja in nya medlemmar, och därmed fylla de tomma platserna, räcker inte antalet kvarsittande ledamöter till. Sveriges kung Carl XVI Gustaf, som är Svenska Akademins högsta beskyddare, är nu inblandad i frågan och utreder situationen. Frågan kring Akademiens fortlevnad har också nått den politiska sfären. Socialdemokraterna i Stockholm stads fastighetsnämnd anser att man bör se över alternativet att häva Svenska Akademiens hyreskontrakt i Börshuset i Gamla stan. Man anser att hyresavtalet inte är ”förenligt med den tid vi lever i nu”. Det nuvarande avtalet innebär evig nyttjanderätt, uppvärmning och underhåll av lokalerna, vilket Svenska Akademien betalade 600 000 kronor för år 1914. I dagens läge finansieras lokalen med hjälp av skattemedel från Stockholms stad. (SVT Nyheter 24.4.2018)

 

Svenska Akademien ur ett finlandssvenskt perspektiv

Redan i en intervju i Aftonbladet 2009, nämnde historikern Herman Lindqvist att det skulle det vara dags att igen ta in finlandssvenskar i Akademien. (Aftonbladet 24.1.2009) Innan ”rikssprängningen” år 1809 fanns det finlandssvenskar från Österbotten och Nyland bland ”De aderton i Akademien”. På den tiden drogs ingen skiljelinje mellan svenskspråkiga i det dåvarande riket.

Lindqvist anser att den kris som institutionen befinner sig i kräver en total omformning av institutionen. Detta skulle enligt Lindqvist innebära förnyade regler och stadgar, speciellt de som berör inträde och utträde. (HBL 15.4.2018) Lindqvist tror att 2018 kommer att ses som ett nytt kapitel i Akademins historia.

I och med den osäkra situationen som Akademien befinner sig i, där ingen riktigt vet vad som kommer att hända, borde man från finlandssvenskt håll yrka på att igen få in en finlandssvensk i Akademien för att vara med och värna om det svenska språket.  Den Franska Akademien, som värnar om det franska språket, innefattar inte bara fransmän utan fransktalande oberoende bakgrund, en modell som man i Sverige borde ta efter. I och med den långa gemensamma historien som Finland delar med både Sverige och institutionen i fråga vore detta en självklarhet. Vi delar samma språk och har i många avseenden samma kulturarv. Därmed lyder frågan: Vem skulle lämpa sig bäst för att ta på sig ansvaret och representera Svenskfinland i Akademien?

 

Albert Weckman