Guy Verhofstadt, en liberal ledare med vision och passion

17.11.2017 kl. 09:46
Guy Verhofstadt, ’Hof’, gruppledare och frontfigur för Europaparlamentets Alliance of Liberals and Democrats for Europe (ALDE-gruppen), har verkat inom den politiska sfären sedan 1980-talet. Den belgiska politikern har varit premiärminister, numera europaparlamentariker, Europaparlamentets Brexit-koordinator och en tvättäkta federalist. Älskad och hatad, men respekteras av de flesta. Vem är egentligen mannen som förväntas leda Europaparlamentet genom Brexit?

(bild: image©ALDEgroup2017)

 

Verhofstadt har sedan sina första år som politiker stått ut bland mängden. Hans goda retoriska förmåga, karismatiska utstrålning och aktiva gester gjorde att han snabbt blev känd bland politiska eliten i Belgien. Han hade en ”think-big” tankesätt, vilket gjorde att han ansågs som en radikal tänkare i början av sin politiska karriär. Kanske var det hans sätt att tänka i stora banor som har gjort att han lyckats åstadkomma förändringar inom det belgiska samhället. Verhofstadt har alltid varit liberalismens förkämpe och alltid stått bakom sina värderingar i vått och torrt. Men det som gjort Verhofstadt att sticka ut mängden har varit hans förmåga att kompromissa: han förstår att det finns olika åsikter både inom en stat och speciellt inom ett federalistiskt system. Hans förmåga att kämpa för hans egna liberala åsikter och samtidigt förstå andra har gjort att honom till en framgångsrik och respekterad politiker.

 

Tidiga karriär

Verhofstadt var Belgiens premiärminister under åren 1999-2008. Under hans mandat gjordes flera stora politiska beslut, bland annat blev Belgien andra landet i världen att legalisera samkönade äktenskap och eutanasi*. Åsikterna om Verhofstadt är tudelade bland den belgiska befolkningen men de flesta berömmer dock Verhofstadt för att ha moderniserat det belgiska samhället. Under hans mandat skedde även stora ekonomiska reformer som medförde stora nerskärningar i inkomst skatter. Belgiens statliga skuld gick ner med 30 % och högkonjunktur rådde. Redan under sin tid som premiärminister trodde Verhofstadt starkt på ett federalt Europa. Hans bok ”United States of Euope” från 2006 var unik för sin tid, eftersom federalismen inte var ett populärt ämne att varken diskutera eller skriva om.

 

Verhofstadt blev invald i Europaparlamentet och till ALDE-gruppens ledare år 2009. Sedan dess har han kämpat för att reformera Unionen genom att skapa effektivare beslutsprocesser och förstärka den europeiska integrationen. Enligt Verhofstadt måste Unionen ha tydliga gemensamma värderingar som styr policyprocesser. Detta är enda sättet att skapa ett Europa som respekterar demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Unionen ska vara nära sina medborgare, inte en byråkratisk fabrik i Bryssel.

 

Brexit

Europaparlamentet har en väsentlig roll inom Brexit-förhandlingarna: det framtida exit-avtalet måste godkännas av parlamentet med en enkel majoritet och institutionen har vetorätt. Ytterligare alla avtal som berör EU och Storbritannien godkännas av europaparlamentarikerna. Genom sin förmåga att visa ledarskap, kompromissa och förhandla blev Verhofstadt anlitad som Europaparlamentets Brexit-koordinator år 2016. Ett val som ett antal av Europaparlamentets politiska grupper motsatte sig eftersom de ansåg att koordinatorn torde ha blivit vald i plenum och inte bakom stängda dörrar. Att få en så central roll inom förhandlingarna var en naturlig fortsättning på Verhofstads karriär. Det var uppenbart att förhandlingarna behöver en politiker som skulle stå starkt bakom Unionens värderingar, en ”pro-European”. Parlamentet var snabb på att anta en resolution som fastställer principer och "röda linjer" som kommer att leda parlamentsledamöterna i deras godkännande eller avslag på en överenskommelse. Dessa linjer innehöll bland annat att försäkra medborgerliga fri- och rättigheter. Dessutom ska EU:s lagar och regler upprätthållas och Storbritannien har ingen rätt att slutföra bilaterala handelsavtal så länge landet är kvar i EU.

 

I juli 2017 blev Verhofstadt dock tvungen att dela mandatet med andra ledamoten. Han förblev Europaparlamentets huvudsakliga förhandlare men måste samarbeta med en informell styrkommittéer, vilket betyder att hans arbete ar mera kontrollerat av de andra politiska grupperingarna. För tillfället stor Brexit-förhandlingarna på ställe: Europa måste förbereda sig för ett scenario om inget avtal (”no deal”). Detta scenario är också det som fruktas mest av parlamentsledamöternas på Parlamentets korridorer. Storbritannien är förberedd på en no deal-skilsmässa om parterna inte kommer överens om ett frihandelsavtal. Detta skulle ha katastrofala konsekvenser for både parterna men mest för Storbritannien som trots allt har angett att inget avtal är bättre ett dåligt avtal. Verhofstadt är givetvis emot detta scenario och anser att det vore mest skadligt for den brittiska befolkningen. Förhandlingarnas andra fas har börjat i november men de viktigaste delarna ar fortfarande obesvarade: finansiella överenskommelserna, medborgerliga rättigheterna och Irlands gräns. Av dessa tre anser Verhofstadt att medborgerliga rättigheterna torde vara prioritet nummer ett eftersom det är unionsmedborgaren som hela skilsmässan kommer att påverka mest.  Trots förhandlingarnas långsamma framskridande anser den liberala ledaren att han är tacksam över att EU håller en enad front - något som han sällan fått uppleva under sin politiska karriär. Verhofstadt, som förstår att det finns många olika grupper i samhället, betonar att alla röster måste bli hörda i samband med förhandlingarna.

(bild: image©ALDEgroup2017)

 

Reformera EU i federal riktning

Verhofstads starkaste budskap och politiska mål handlar om att reformera EU - att skapa en starkare union, en pro-europeisk rörelse som består av unionens medborgare med viljan att forma EU till en ledande aktör inom säkerhet, klimatförändring och mänskliga fri- och rättigheter. Enligt honom måste EU arbeta med att stärka sin ställning inom världspolitiken.  

 

Trots de negativa nyheterna av Brexit-förhandlingarna, anser Verhofstadt att krisen har inte enbart enat Unionen men också skapat en positivare bild om EU för dess medborgare. Inom media ses EU som den goda parten och Storbritannien är den onda. Verhofstadt talar om så kallade ”EU-fight back”, vilket innebär att EU ska kämpa emot de krafter som hotar att splittra Unionen. Dessa krafter skapas av bland annat hypernationalism, migrationsfientlighet, anti-EU populister som med sin retorik vill få medborgarna att rösta för att lämna Unionen. Det handlar inte om att motarbeta dessa grupper utan att övertyga Unionens medborgare av allt bra som medborgarskapet har medfört och kommer fortsättningsvis att medföra. Men Verhofstadt är medveten om att EU måste genomgå en reform om den vill behålla sina anhängare. Det bör ske en förändring inom institutionerna så att beslutsprocesser och policyutvecklingen sker snabbare samt reformen ska skapa transparenta och mera demokratiska institutioner. Unionen har inte rad med att förbli en byråkratisk fabrik: utveckling inom institutionerna måste ske innan det sker en händelse som skapar utvecklingen. Som exempel anger Verhofstadt ”Europeiska arresteringsordern” som utvecklades först efter terror attacken i New York 2001. Enligt ALDE-ledaren kommer Brexit att ge EU en ypperlig chans att genomföra de efterlängtade reformera. Dessutom kommer Storbritanniens avhopp av att medföra cirka 70 nya parlamentsplatser och Verhofstadt har redan under en tid förespråkat for transnationella listor för EU-valet 2019. 

 

Verhofstadt vill förstärka federalismen och den europeiska identiteten. Men här måste de nationella ledarna visa exempel - något som inte varit populärt bland flera medlemsstater under de senaste åren. Han menar att regeln om enhetlighet förstör politiken och samhällen: alla folk kan inte leda en nation. Endast genom kompromiss beslut och ledarskap kan stora och svåra beslut föras framåt. Hela befolkningen kan inte styra en stat.

 

Framtidens union och ett starkare EU ”brand”

Ytterligare menar Verhofstadt att genom att skapa en pro-europeisk rörelse kan Unionen bli starkare och undvika ytterligare medlemsstats avhopp. Visionen om en starkare union skapas med hjälp av anhängare som tror på integrationen. Målet är att få de unga, den nya generationen, att förstå de fördelar som unions medlemskap för med sig. Det handlar om att skapa en lockande brand för unionen, skala av den byråkratiska stämpeln och föra unionen närmare individen. Detta låter tankarna gå tillbaka till Verhofstadts verk ”United States of Europe”. I denna bok skriver Verhofstadt att unionen måste vara mera än ett frihandelsområde. För att EU ska bli en stark spelare på det globala planet bör den skapa ett gemensamt försvar, dra i samma politiska snöre och en heltäckande socio-ekonomisk strategi. Endast på detta sätt kan ett så kallat nytt Europa byggas upp och detta kräver starkare integration. Flera utmaningar kvarstår: hur kan EU visa medborgarna att integration har mera positiva än negativa effekter? Detta är en het potatis speciellt för de länderna där medborgarna anser att globaliseringen medfört negativa konsekvenser till deras liv.

 

Eurozonen har förstärkt integrationen ytterligare. Verhofstadt menar att de för gemenskapen i rätt riktning men inte tillräckligt: eurozonen ska inte förbli en ”klubb inom en klubb”, det vill säga eurounionen ska vara tillgänglig för all medlemsstater och ha uppriktiga kvalifikationskriterier. Dessutom skulle en heltäckande socio-ekonomisk strategi medföra gemensamma minimistandarder för sociala skyddet och beskattningen. Strategin skulle även innebära flexibilitet för arbetsmarknaden och arbetsmarknadens lagstiftning. Verhofstadt kräver att arbetsmarknaden måste bli mera levande. De internationella storföretagens huvudkontor ska lockas till Europa med hjälp av en flexibel arbetsmarknad med hög standard. Verhofstadt menar Unionens legitimitet växer om den klarar av att lösa ländernas ekonomiska problem. Motståndet mot en ökad integration kvarstår, även i Finland. Men enligt Verhofstads vision kan integrationens fördelar ses om först ett antal år, ingenting hållbart kan byggas upp på en natt. Det är och kommer att vara utmanande for Verhofstadt att övertyga medlemsländerna om både de ekonomiska och sociala delarna av strategin.

 

Vision och passion

Den liberala ledaren kommer att fortsätta kämpa för en fortsatt integration med eller utan Storbritannien. Han se Brexit-skiljsmässan som en möjlighet istället för en förlust: det är Europas tur att visa att den kan vara en viktig aktör inom den internationella ordningen. Verhofstads budskap är tydligt: for att kunna få till stånd en förändring i samhället behovs vision och passion. En klar vision om en samhällsförändring kräver att politikerna är passionerade av ämnet och vägleder medborgarna genom sin vision.

 

Som en tvättäkta federalist har Verhofstadt en tydlig framtidsvision: morgondagens värld kommer att vara alldeles annorlunda än den vi känner till i dag. Det måste ske en förändring inom EU. I framtiden kommer det inte att finnas nationsstater, utan imperium, som exempelvis USA och Kina. Detta måste också EU bli, och därför är det i Unionens intresse att bygga upp en försvarsunion för att kunna tävla med de övriga stormakterna i framtiden.

 

Anni Hirvelä arbetar som Liberal praktikant vid ALDE-gruppens kommunikationsavdelning i Bryssel.

Anni Hirvelä