EU och framtida scenarier inom säkerhetspolitiken

18.10.2017 kl. 14:50
Europa har påträffat flera utmaningar gällande säkerhet sedan 2015. Världen är i konstant rörelse med snabba geopolitiska förändringar, och framtida scenarierna inom säkerhetspolitiken innehåller både utmaningar och möjligheter för unionen. Scenarier formas av globala trender och utveckling inom exempelvis teknologi. Vilka blir konsekvenserna för det internationella systemet och vilken roll kommer EU att spela i framtiden?

Gemensamt försvar och Nato

Ett tänkbart framtida scenario ar att EU kommer att förstärka unionens försvar och säkerhetsinstitutioner. USA:s minskade intresse att stå bakom Europa i säkerhetsrelaterade frågor har fått medlemsstaterna, och speciellt de östra medlemsstaterna att minska sitt förtroende för den amerikanska administrationen. Om USA fortsätter sin protektionistiska politik kommer det att vara i unionens intresse att utveckla ett gemensamt försvar. Detta kunde med tiden skap stora besparingar till enskilda medlemsstater, eftersom alla de inte skulle behöva ensam investera i dyra vapen och militärteknologi. Med en gemensam vision om försvarspolitiken skulle integrationen förstärkas ytterligare och dessutom kunde medlemsstaterna förstärka sitt samarbeta när det handlar om informationsutbyte, framtida fredsbevarande och krigsoperationer.

Ett ytterligare scenario har Nato med i bilden. Det globala säkerhetspolitiska läget kommer förmodligen att förstärka samarbetet mellan EU och den transatlantiska alliansen. De två organisationerna har tidigare haft ett antal samarbetsproblem och dessa bör EU se till att klargöra om unionen vill förstärka banden med Nato. Problemen har varit uppenbara eftersom organisationerna består av olika kulturer. Flera av EU-medlemsländerna är medlemmar i Nato men delade åsikter och motsättningar förekommer medlemsstaterna emellan. För att kunna förstärka samarbetet behöver samarbetet en nystart. Utomstående hot, som exempelvis cyberhot, kommer med största sannolikhet att öka under de kommande åren. Här bör EU och Nato ett starkare samarbete för att skydda digital infrastruktur, närverk och media. Organisationerna bör även förstärkas inifrån och korruption bör bekämpas så att de inte blir lätta att påverkas av utomstående makter.  Slutligen återstår ett stort dilemma vad gäller Natos förhållande med Turkiet. Enligt regeln bör alla Nato-medlemmar vara demokratier men den turkiska administrationen har sedan länge tagit steg närmare ett auktoritärt styre. Detta skapar motstridigheter inom alliansen och kan påverka samarbetet med EU som inte vill se ett politiskt svagare Nato. En gemensam ton i samarbetsområdena bör klarna till. De europeiska länderna i öst vill ha ett starkare Nato-samarbete vid östra gränsen medan de sydliga länderna kommer att vilja förstärka samarbetet vid Medelhavet.

Cyberhot

Cyberhot och -attacker med hjälp av AI (artificiell intelligens) kan snart bli verklighet. Detta är ett mycket oroväckande scenario för unionen eftersom hoten av denna typ är så oförutsägbara och oupptäckta till sin natur. Händelserna runt de amerikanska presidentvalen torde stå som ett exempel för EU om vad som kan hända om samarbete inom cybersäkerhet inte fungerar mellan medlemsländerna. Unionen har ett val på kommande år 2019 och ett liknande scenario där en utomstående makt blandar sig i valresultatet vill Bryssel inte skåda. Även lagstiftning bör uppdateras så att cyberbrottsligheter kan behandlas inom internationella domstolar. Parlamentet röstade under hösten för att upprättandet av ett gemensamt wifi-nätverk för bland annat offentliga byggnader, skolar och sjukhus. Om detta intranet blir en verklighet krävs det att säkerhetsansvariga prioriterar cyberhot. Den offentliga sektorn är mycket utsatt för cyberattacker och de kommer förmodligen att öka inom de närmaste decennierna. Detta sätter press på EU att ytterligare förstärka säkerhetstjänsternas kapacitet för att beskydda medborgarnas personliga data.

Resursbrister en faktor för säkerhet

Den globala uppvärmningen har lett till torka, mat- och vattenbrist i Afrika och Mellanöstern. Det är uppenbart att frågan om resursbrister bör diskuteras inte bara som en miljöfråga utan också som en faktor för säkerhet och geopolitik i Europa, det vill säga som ett problem av strategisk betydelse. Det är i Europas intresse att fortsätta satsa på utvecklingshjälpen i de länder som drabbas mest av miljökatastrofer. Länderna söder om Sahara drabbas hårt av resursbrister, och utan internationell hjälp kommer miljontals människor att fly från området till Europa. Vägen till den europeiska kontinenten är lång och på vägen finns radikala grupper om lätt lockar till sig personer på jakt efter en bättre framtid. Utvecklingshjälpen bör riktas till utbildning och till att bygga stabila statliga institutioner för att bekämpa korruption. Det finns också en risk att resursbristen gör matvaror till ett geopolitiskt vapen. Här kan EU ta en ledande roll genom att förbjuda embargon som är riktade till matexport. Unionen bör också satsa större på bioteknik för jordbruk eftersom detta kan bära med sig stora möjligheter för länderna som lider av torka.

Nya former av terrorism

Terrorism och organiserad brottlighet kommer fortsättningsvis vara ett av de största hoten mot unionens säkerhet. Dess oförutsägbarhet gör denna typ av brottlighet till mycket skadlig för samhället. I framtiden kommer nya former av terrorism och organiserad brottlighet att uppstå och det är ytterst svårt att se i vilken riktning dessa utvecklas. Tänkbara former av säkerhetshot är “biohacking”, det vill säga spridning av biologiska stridsmedel. Att sprida sjukdomar är ett enkelt och billigt sätt att skapa terror och rädsla hos stora populationer. Alla former av sjukdomar kan användas som biologiska vapen, även genmodifierade organismer vilket ökar vapnets hållbarhet. Det är svårt att förutspå hur terroristernas verksamhet utvecklas i framtiden. Ny teknologi, robotar och 3D-tryck, skapar nya möjligheter för terroristerna att attackera specifika platser och grupper.

Nya världsordningen

Det trovärdigaste scenariot kommer att vara en multipolär världsordning som styrs av stormakterna USA, Ryssland, Indien och Kina. Dessutom kommer internationella organisationer och storföretag vara viktiga aktörer inom världsordningen. EU kommer att vara en ledande aktör inom ordningen men det förutsätter att medlemsstaterna finner gemensam grund och konsensus kring de politiska målen. Det är osäkert att förutspå hur maktbalansen kommer att fördelas mellan länderna. Realismens teorier om att alla länder försvarar sig själva på bästa möjliga sätt kommer att sättas på prov under de kommande åren. Detta kan ha mycket stora konsekvenser på det internationella systemet och dess uppbyggnad. Fredsförespråkande EU behåller status quo men kommer troligtvis att satsa mera på militärförsvar och samarbeta tätare med Nato.

Anni Hirvelä arbetar som liberal praktikant i Bryssel

 

Pia Gästrin
Pia Gästrin
Organises seminars, trainings and events for SBF and its members