James Comey och underrättelsetjänstens kris

15.05.2017 kl. 12:57
Kongressen har den senaste veckan haft ett flertal vittnesmål som orsakat turbulens i Vita huset.

Avskedandet av James Comey har väckt livliga diskussioner i Washington DC.

 

Avskedandet av James Comey kan bli ödesdigert för Trump

De omvälvande händelserna i Washington fortsätter. Kongressen har bland annat haft FBI:s direktör James Comey för att vittna om FBI:s beslut att återuppta undersökningen om Hillary Clintons email strax innan presidentvalen. Hillary, hennes kampanj och många demokrater är fortfarande övertygade om att detta påverkade röstresultaten. En vecka senare på tisdagen fick Comey sparken.

Spekulationer om varför Trump beslutade att sparka Comey först nu varierar från att Comey helt enkelt hade gjort ett dåligt jobb och undergrävt förtroendet bland sina kolleger till att han höll på att komma alltför långt in på djupet om känslig information om administrationens kontakter till Ryssland. Under sin kampanj vann Trump röster tack vare Comeys beslut att kommentera Clintons email. Nu har han sadlat om, och ger istället sparken åt Comey på grund av detta agerande som hjälpte Trump att bli president.

Trump må ha antagit att avskedandet får stöd från demokraternas sida, men hans beräknelser var synnerligen felaktiga. Demokraterna kräver både förklaringar på varför avskedandet inte hände direkt då administrationen böts och garantier på att FBI:s undersökning fortsätter med en ny, oberoende direktör. Trump kan även ha skjutit sig själv i foten genom att avskeda Comey, eftersom amerikanerna generellt haft större förtroende för FBI än för regeringen, och avskedandet kan öka Trumps (o)popularitet, som redan nu varit rekordlåg.

För många har det påmint om 1973 och president Nixon, då Nixon gav sparken åt Archibald Cox, som var särskild åklagare för Watergate undersökningen.

Trumps blandade förhållning mot hela underrättelsesystemet kan te sig problematisk. Han har tidigare haft hård kritik mot både CIA och FBI och mot beslutet om att inleda interventionen som ledde till Irak kriget 2003. Beslutet gjordes på basen av underrättelsetjänstens information som senare visade sig felaktig. Och gällande både missilattacken i Syrien och den största konventionella bomben i Afghanistan, litade Trump blint på dem.

 

Cybersäkerhet och Ryssland är på allas läppar

De senaste veckorna i Washington har kretsat synnerligen mycket kring Ryssland. Amiral Michael Rogers som är operationschef för USA:s Cyber Command, vittnade på måndagen om Rysslands roll i presidentvalen och cyberattacker. Frågan om budgetsänkningarna och deras inverkan på en försvagad cybersäkerhet togs med oro upp om och om igen av flera kongressledamöter. Istället för att investera mera i cybersäkerhet, har Trump valt att investera i försvarsdepartementet. Rogers medgav att de budgetsänkningarna kommer att minska på departementets kapacitet, vilket enligt honom även minskar möjligheterna för dem att hindra liknande dataintrång i framtiden.

Michael Flynn, f.d. rådgivaren för nationell säkerhet, diskuterades då den före detta tillförordnade riksåklagaren Sally Yates (som senare blev sparkad av Trump eftersom hon utmanade den verkställande ordern om inreseförbudet) vittnade på måndagen. Enligt Yates hade Obama varnat Trump om Flynns kontakter till Ryssland och risken för utpressning. Man kan fråga sig varför Trump trots detta valde att ta Flynn ombord i sin administration trots den medvetna risken, men eventuellt ville han bara trotsa alla och göra som han själv tycker.

Ryssland är redan utan FBI:s och underrättelsetjänstens kriser ett konstant hett ämne i Washington. Rysslands inblandning, vare sig den är påhittad eller inte, har orsakat kaos och gett enorm uppmärksamhet åt Ryssland och Putin.

Under kongressens utfrågningar var flera individers handlingar i rampljuset. En del kongressledamöter använde WikiLeaks, som publicerade Hillary Clintons e-mails, som ett synonym för Ryssland och vice versa. Julian Assange, som är ansiktet för WikiLeaks, ses av en del som en landsförrädare, och av andra som värdig för Nobelpriset för fred. Chelsea Manning, som läckte sekretessbelagda dokument till WikiLeaks ses som en egoistisk demon ute efter att skada USA:s nationella säkerhet. Samma gäller den f.d. CIA anställde Edward Snowden, som läckte sekretessbelagda dokument från USA:s signalunderrättelsestjänst.


Vad än åsikten om dem må vara, väcker dessa händelser många frågor om hur USA kan motarbeta läckor från sin underrättelsetjänst och undvika dataintrång. The Economist tidningen skrev en vecka sedan om flera företags data och datainsamling, och hur denna kunskap blir ett större maktmedel än olja i framtiden. Men som man sett med hela dataintrångsdramat och informationskriget med Ryssland, kommer även förmågan att effektivt göra dataintrång och att skydda sig för dem att vara ett ännu större maktmedel. Problemet är dock att oberoende hur mycket man än investerar i datasäkerhet, finns det alltid en svag länk: mänskliga misstag eller avsiktliga utsättningar av personer.

 

Mariette Hägglund