Valiver och spänning i Europa

07.03.2017 kl. 09:44
Aku-Mathias Kähkönen jobbar som liberal praktikant på Friedrich Naumann-Foundation i Berlin med transantlantiska relationer och analyserar Europapolitik.

"Det tyska liberala partiet FDP måste få ett understöd på över fem procent i valet den 24. september 2017 för att komma in till det tyska parlamentet. FDP har för tillfället inga ledamöter i Bundestag"

 

Valiver och spänning i Europa

I den politiska debatten har Donald Trump fått stå i rampljuset och nästan dagligen kapat all uppmärksamhet i medierna med sina brokiga uttalanden. Även shockresultatet från Stor-Britannien och Brexitförhandlingarna har debaterats mycket. Samtidigt är det ändå ett mycket intressant valår på gång i Europa som blivit lite i skuggan. De följande tre valen i Europa kommer att avgöra mycket om hur den EU vi känner kommer att se ut i framtiden. Blir Donald Trump kombinerat med en hård Brexit början på en nationalistisk och isolerad Europa eller finns det ännu hopp för en liberal EU?

 

Vad är situationen för de liberala i Europa?

Egentligen kunde man säga att Europas valstafett redan började med Österrikes presidentval förra året. Landet där den politiska makten traditionellt delats mellan två partier, moderata högerpartiet (Österreichische Volkspartei) och moderata vänsterpartiet (Sozialdemokratische Partei Österreichs) fick för första gången under efterkrigstiden en president från något annat parti. De traditionella maktpartiernas roll blev nu att bli åskådare, då ingendera av partiernas kandidater klarade sig till andra rundan (Stichwahl). Valet som kom att bli en rysare, kan ses som ett viktigt förspel till de kommande valen i Västeuropa.

Den klara vinnaren av första rundan var Norbert Hofer, ur det högerpopulistiska FPÖ (Freiheitliche Partei Österreichs), partiet som för många väckte minnen från millennieskiftet, då partiet leddes av Jörg Haider. Efter en mycket förlängd valkamp utgick de grönas Alexander Van der Bellen som segrare och europasinnade, liberala samt unga österrikare kunde sucka av lättnad. Fastän presidenten i Österrike traditionellt mer varit en galjonsfigur för landet har presidenten egentligen mer politisk makt än presidenten i Finland. Valet blev en intressant demonstration, om hur värdepolitik kan spela en viktig roll i politiken. Debatten mellan kandidaterna blev till stor del en kamp av liberala och konservativa värden. En vinst för Hofer skulle ha sänt ett starkt budskap till de kommande europeiska valen i Nederländerna, Frankrike och Tyskland. Istället fick Europa sin första gröna statschef.

Om Österrikes presidentval var förspelet för Europa, så är de kommande valen i Europas stormakter Frankrike och Tyskland huvudakten. Även valet i Nederländerna, landet med 17 miljoner invånare som ofta setts som ett exempel på ett liberalt samhälle, har stor betydelse för EU.

Första av länderna som går  till val är Nederländerna. Den 15. mars röstas det mellan 28 partier och rösterna förväntas spridas till många partier. Klart är ändå att för tillfället står den islam- och EU-fientliga Geert Wilders frihetsparti i ledning. Att partiet efter en valvinst kan grunda en regering med majoritet i parlamentet är ändå föga sannolikt. Ifall Wilders parti hamnar i oppositionen är det inte heller en enkel situation för vare sig Nederländerna eller EU. Ett starkt populistparti i oppositionen kan fortsätta kritisera EU-integrationen utan att själv måsta ta ansvar av de kommande svåra besluten.

 

Presidentsval i Frankrike, vem kommer till andra omgången?

Valet av Frankrikes president kommer också att bli en triller, för mycket är ännu öppet och kandidaternas understöd varierar kraftigt. Först bestämde sig den sittande presidenten François Hollande att inte ställa upp till nyval på grund av låg popularitet ens i det egna partiet. Sedan försökte ex-presidenten Nicolas Sarkozy få sitt partis stöd för en nyrunda som president men mislyckades han med. Nu är det nya namn på bordet och för tillfället leder den intressanta politiska figuren Enmmanuel Macron i prognoserna. Macron beskriver sig själv som dubbelt liberal, både i värde- och ekonomifrågor. Det är en politisk linje, som man inte är van vid i Frankrike. Därför har Macron, en föredetta investeringsbankir och ekonomieminister från socialistregeringen, beslutat sig för att grunda ett nytt politiskt parti ”En Marche”. Mellan den EU-välvilliga Macron och presidentskapet står ännu EU-antagonisten Marine Le Pen som representerar den franska extremhögern och republikanernas François Fillon, vars kampanj är i frifall efter uppgifter att han svindlat offentliga medel till sin fru.

 

Förbundsval i Tyskland – hoppet lever ännu för liberalerna

Det tredje valet i Europa är förbundsvalet i Tyskland i september som blir en tvekamp mellan kristdemokraterna CDU/CSU-unionen och socialdemokraterna SPD. Fast det ännu är sju månader till valet är valkampanjerna redan i full gång. Debatten har blivit livlig sedan den i EU-parlamentet meriterade Martin Schulz valdes till socialdemokraternas toppkandidat (Spitzenkandidat). Han har gett SPD ny iver att at ta sig an den sittande kanslern Angela Merkel, och detta syns även i prognoserna. Unionen och SPD är varandra hack i häl men situationen kommer säkert att leva starkt, då Merkel och Schulz sätter sig emot varandra. Mycket möjligt är dock att vare sig SPD eller systerpartierna CDU/CSU utgår som segrare kommer de att bilda regeringen tillsammans (große Koalition). Detta beror dels på att populistpartiet AfD (Alernative für Deutschland) inte är välkommen med i någon av de möjliga regeringsgruperingarna.

De mindre partierna kämpar också nästan likstarka med stödsiffror mellan 5,5-8,5 procent. Speciellt spännande blir valkampanjen för liberalpartiet FDP (Freie Demokratische Partei), som har en lång histora av att fungera som stödparti för någondera av de större partierna. Senaste valomgången kom partiet inte över valtröskeln som i Tyskland är fem procent, och sitter därför inte i förbundsdagen. Nu gäller det för partiet att få ett bra reslutat, annars riskerar partiet att totalt falla i glömska. För tillfället ser prognoserna bra ut för partiet som har fått stödsiffror mellan 6 och 7 procent.  Även i Tyskland har liberala värden blivit en del av valdebatten. Här setts de emot auktoritarismen som särskillt lyft sitt huvud i Rysslands och Turkiets politik.

 

Aku-Mathias Kähkönen